Jag tror inte man är mer ensam då man reser själv än vad man är då man reser i sällskap med någon. För när man reser ensam så träffar man hela tiden en massa spännande människor. Redan vid gaten, då jag väntade på att få boarda kärran från Bangkok till Krabi kom Alison fram till mig och frågade om Wifi. Hon reste också ensam, var 41 år gammal och kom från Kanada. Vi småpratade lite när vi gick ombord och så delade vi en taxi till Aonang då vi kom fram. Jag hade bokat hotellrum online så hon hängde på och letade boende då vi kom fram. När hon hittat ett rum gick vi ner på "byn" och tittade lite. Vi åt middag och tog en öl och så bokade jag en båtbiljett till Koh Lanta innan jag dessvärre var tvungen att gå hem och plugga.

När jag kom hem upptäckte jag att safetyboxen gått i baklås och magen började krångla. Sprang och köpte lite extra skithuspapper och frågade killen i repan om han kunde öppna boxen. Det kunde han inte utan bad mig komma nästa morgon, det vill säga imorse. Han hade nog glömt det, för tjejen i repan vart jättestressad då jag i morse sa att jag skulle med båten till Koh Lanta. Efter några samtal hit och dit kom så chefen och låste upp och så skjutsade de mig till båten, för jag hann inte med transfern. Vilka människor! Allt löser sig! :)

Väl på båten satt jag bredvid två danska tjejer som var i Thailand för första gången. När vi började närma oss Koh Lanta började det regna så vi gick under däck. Där hamnade jag bredvid ett mycket trevligt äldre par från Sverige. De hade bränt sig på solen häromdagen, vilket vi upptäckte att jag också gjort. Bränt mig alltså. Jag är rödare än ett stoppljus och jag känner ingen skillnad på hettan i munnen efter stark mat och den på kroppen. Tur man kan skratta åt det. Det syns var mina kläder suttit, till och med strumporna! :)